Ja, när man är sjuk så har man en tendens att tänka desto mer än vad man gör i vanliga fall. I alla fall är jag sån. Fick ett samtal igår av en mycket god vän. Jag fick agera stöttepelare. Jag tycker det är så tråkigt. Jag trodde verkligen inte detta medan jag samtidigt långt där inne kände på mig att han inte skulle flytta i alla fall. Nu blev ju så fallet. Han flyttar inte för det är över nu. Så blandade känslor. Jag är överlycklig över att han bor kvar här och inte alldeles för många mil bort. Men jag ville ju inte att det skulle vara över. De passade så bra ihop, trodde jag!