När sanningen sakta kryper fram

Igår var vi på sommarland vilket resulterade avvikande från LCHF då vi inte hittade någon bra mat att äta. Idag är man lite öm i magen, trött, nedstämd. Beror detta på att vi åt mycket kolhydrater igår?
 
Annars så har jag insett att jag är så enormt besviken på en vän. Jag börjar tro att hela vår vänskap egentligen är en lögn. För löften hon gett mig har hon brytit. För att göra en lång historia kort så var vi bra vänner förr. Men när det tog slut med hennes pojkvän som var min bästa kompis bröt hon kontakten med mig helt utan att jag hade en aning om varför. Jag trodde jag hade gjort nåt.
 
Vi träffades 1½ år senare och pratade igenom allt och vår vänskap var mycket bättre än förr (trodde jag). Men denna gången messade hon med min man och blev sur på honom och tydligen mig också. Jag vet inte vad jag gjort för fel men tydligen har jag gjort nåt. För jag försökte reda ut allt som jag tyckte var ett missförstånd från hennes sida. Men hon ville tydligen inte. Hon sa att hon fattade att det inte var jag som låg bakom messen. Iofs förstår jag inte heller varför hon blev så sur över messen heller för jag har läst dem i efterhand och jag tycker inte att det är nåt att bli sur över. Men framförallt fattar jag inte att hon riskerar en vänskap för en massa mess med en annan person.
 
Sanningen kryper sakta fram känns det som. Jag dög bara när hon behövde mig. Gör jag inte som hon vill eller är på hennes sida då är man ingenting värt. Det är i alla fall så som det känns. Var allt vi hade bara en enda stor lögn? Var allt bara fejk? Var inget av det hon sa sanning?  En sak är i alla fall säker. Jag kommer aldrig mer kunna lita på henne. 
 
Jag vet att jag menade allt jag sa och gjorde. Men var det verkligen så från andra hållet?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0