Hur tillät jag mig att bli så här stor?

Dagens andra utmaning nu då.. jag börjar i omvänd ordning då jag ska testa ett nytt recept till middagen. Men kände att jag ville uppdatera här först då jag ska iväg på AfroPower ikväll.

Så till utmaningen nu då:
Hur tillät jag mig att bli så här stor?
Jag vet knappt svaret själv om jag ska vara helt ärlig. Men det började i alla fall med att jag inte märkte att jag gick upp i vikt. Min garderob har alltid innehållit stora och små kläder och de flesta i stretch material. Jag gick upp 10 kg innan jag blev gravid första gången och under denna tiden kunde jag ha mycket av mina vardagskläder. Plus att jag ofta går i stora lösa kläder hemma och när jag ska iväg byter jag om. Mitt liv på den tiden tillbringades mycket hemma eller på jobbet och där jag jobbade då så hade vi arbetskläder som byttes ut varenda dag så man tog bara en storlek och reflekterade inte mycket över det.

10 kg till ökade jag runt Noras födelse. Första tiden på sjukhus var det inte konstigt att jag gick upp i vikt då jag fick mat hela tiden och jag fick ju inte anstränga mig. Jag fick inte ens sitta upp och äta egentligen men de gjorde jag ibland. Det är så svårt att äta liggandes. Sen som jag berättade i mitt inlägg igår så låg ju Pressbyrån farligt nära när Nora var född och jag slapp vara liggandes, så man gick ju dit hela tiden. Jag märkte inte heller här att jag gick upp i vikt då jag fortfarande använde mina mammakläder och det är ju resår i midjan i byxorna så de blev aldrig tajta. Dessutom levde man i en bubbla och refleterade inte över annat än det som gällde Nora.

De sista 10 kg smög sig också på. Nu började jag känna av rätt mycket att jag gått upp i vikt men jag reflekterade inte så mycket över det ändå och tillät det fortgå tills jag en dag valde att sätta ner foten.

Felet jag har gjort hela denna perioden i mitt liv är att jag inte stannat upp och reflekterat över vad som hänt med min kropp. Jag borde stoppat det hela när jag inte kunde ha favoritbyxorna längre men jag skyllde på graviditeten....

Nu har jag lovat mig själv att stanna upp och reflektera och även väga mig regelbundet! Vågen brukar ändå inte visa fel på hur mycket som helst!

Kommentarer
Postat av: Trillingnöten

Det ÄR sånt som kommer smygande :) Jag tyckte det kändes lite som att "vakna" upp en dag. Jag såg mig själv och började tänk..."vänta lite nu...såååå stor är jag väl inte?" I huvudet var jag "normalviktig", men bilden sa nåt annat.

TACK för din braiga kommentar idag förresten! Jag ska skriva ned hur jag känner just nu så att jag inte hamnar i fällan igen och förstör min form! Kram!

2012-01-05 @ 20:42:44
URL: http://trillislifeinprogress.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0