Jag vet inte vad jag ska tro och känna...

Ja, jag vet inte vad som hänt men nåt är inte bra. Men jag vet inte vad som är fel så det är svårt att rätta till något om man inte vet hur man ska göra. Det känns jobbigt att bara stå brevid och titta på när ena delen efter andra faller och faller. Jag har försökt göra det jag kan för att det ska bli helt men ibland verkar inte det räcka. Det är ändå ge och ta som ska gälla. Precis som i det mesta när det handlar om livet.

Låg länge i natt och tänkte och funderade men kom inte på några bra svar överhuvudtaget. Jag får helt enkelt vänta och se vad som händer. Faller allt så långt att det inte går att rädda eller hittar bitarna tillbaka till rätt spår igen? Det får framtiden utvisa. 

Då är det jobbigt att vara jag då jag hatar när allt inte är som det ska. Jag hatar när jag inte får svar direkt.





Men jag får glädja mig åt det som är bra istället och rycka upp mig så jag inte hamnar i en sån där jobbig känsla som är så himla svår att komma ur. Den där jobbiga känslan jag lätt hamnar i så här års. Vill inte kalla det depression för så illa är det inte men brukar hamna i ett konstigt vakum då mycket känns hemskt och ensamt. Jag vet att den känslan försvinner när solen och värmen kommer. Men i år ska jag inte hamna i det hemska vakumet! I år är mitt år. Det lovade jag ju mig själv!

Jag ska hålla allt jag säger. Jag ska kämpa mig fram till det jag sätter upp utan att fuska och ta genvägar. Har jag satt upp att jag får en sak vid ett visst delmål då ska jag banne mig hålla mig till det. Hur surt och tråkigt det än är på vägen. Det är bara på det sättet jag kommer kunna ta kontroll över mitt liv. Jag vet ju hur det gick förra året när jag tog lite genvägar och tänkte "det är bara ett kilo kvar, det gör inget om jag köper det nu". Hur dumt är inte det att tänka så? Varför inte gå ner det fjuttiga kilot istället? Det kan man göra på en vecka med hyfsad strikt diet och lite träning.

Jag har faktiskt inte ens ringt till frisören än. Fast jag nåt mitt första delmål med belöning. Jag vill suga lite till på denna karamellen nu när annat inte är som det ska. Jag vill glädjas själv och jag vill känna att jag är bra och att jag kan göra allt jag vill bara jag ger mig f*n på det!

Sammanfattar min sinnestämning lite kort: Nedstämd över att inte veta vad som är fel men överlycklig att jag är jag och att jag kan bara jag vill!

Det firar vi med Zumba med Lovisa ikväll =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0